Kvarteret Vildsvinet är beläget i stadsdelen Östermalm mellan Storgatan och Linnégatan. Fastigheten nr 15 (Grevgatan 35) uppfördes 1930 av Ny Asfalt AB åt Fastighets AB Morellträdet. Arkitekten var Sam Kjellberg som var verksam åren 1894 till 1930. Kjellberg har bland annat även ritat fastigheterna nr 1och 2 i kvarteret Bajonetten. År 2005 ombildades fastigheten från hyresrätter till dagens bostadsrättsförening.

Följande beskrivning står att läsa om fastigheten nr 15 i Stockholms Stads­museums inven­te­ring:

”Gathus 5 vån med gårdsutbyggnad. Gatufasad av brun slätputs med grå bv i sten. Profi­lerade fönsteromfattningar i översta vå­ning­en, smårutade fönster.

Interiörer av intresse

Portgång: Golv av kolmårdsmarmor, pilasterindelade släta väggar, tidstypiska mål­ning­ar i fält och rankor och tak och pilastrar, mest geometriskt mönster, profilerad taklist.

Trapphus: Svagt marmorerade gulbruna väggar med geometrisk mål­ning ovanför dör­rarna, kraf­tiga spegeldörrar, grönt marmorgolv och trappsteg, profilerad taklist, mycket rymliga vil­plan, en­kelt trapp­räcke av järn med mässingshandledare. Mycket tidstypiskt. God kvali­tet.”

Vad är Vildsvinet?

Vildsvinet tillhör ordningen partåiga hovdjur, familjen Suidae. Arten indelas i ett trettiotal underarter (raser).

Vildsvinet är efter tvåhundra års frånvaro åter tillbaka i de svenska skogarna. Arten har en lång historia i Sve¬rige som började för mer än 8 000 år sedan. Vildsvinet utrotades och uppgick i tamsvinsstammen, men återinför¬des i hägn. Efter rymningar under 1970- och 80-talet har de på nytt fått fäste i vårt land. Stammen har snabbt ö¬kat i sydöstra och södra delen av Sverige.

Vildsvin är skygga och ses sällan i dagsljus. Spåren de lämnar efter sig är lättare att upptäcka. De bökar i mar¬ken i jakt på ätbara växtdelar, skrubbar sig mot träd och sölar sig i lergropar.

I vissa områden kan deras aktivitet leda till skador på träd och grödor. Men bökandet gynnar också spridningen av många växtarter och kan leda till en snabbare näringsomsättning i skogsmarken.

Vildsvinet ger ett framtungt intryck , med högrest bog och sluttande rygglinje som avslutas i en kort och rak svans. Kroppen är tillplattad från sidorna och ger ett ganska smalt intryck rakt fram- eller bakifrån. Huvudet är trekantigt i profil och öronen upprättstående. Nosen avslutas i ett tryne. Båda könen bär hörntänder som sticker upp ur underkäken.

Ett fullvuxet vildsvin i Sverige blir omkring 1 meter i mankhöjd och drygt 1,5 meter långt. Suggan (honan) väger vanligtvis 80-90 kg, medan galten (hanen) är tyngre och kan väga uppemot 150 kg.

Pälsen är mörkt gråbrun till svart om vintern och har då en krullig, isolerande underull. Hårstråna är mörka vid basen och ljusare mot spetsarna som ofta är kluvna. (Det gör att man kan skilja losslitna hårstrån från grävling¬ars, som är ljusa med mörk spets och inte kluvna).

Sommarpälsen är tunnare och mer korthårig. Djuret ger under den perioden ett ljusare intryck. Kultingarnas päls är längsrandig i gula och mörkare fält upp till några månaders ålder, då de börjar bli alltmer enfärgade.

Det är svårt att se skillnad på könen, men den fullvuxna galten är större än suggan. Den har en tydligare mid¬ja som vidgas i ett kraftigt bogparti.

Galtens hörntänder i underkäken är kraftiga och formade som betar. Dessa tänder är mindre utvecklade hos sug¬gor och kultingar. Galten har också har en puckel på nosryggen, som är mindre utvecklad hos suggan och saknas hos kultingarna (ungarna).

Betarna har öppna rötter, dvs de tillväxer under djurets hela livstid och slipas vassa mot överkäkens kortare, böj¬da hörntänder.Galtarnas betar och vildsvinens tanduppsättningar är inte färdigutvecklade förrän vid drygt två års ålder.

Vildsvinets aktivitet på marken och i skogen efterlämnar tydliga spår. Marken blir kraftigt bearbetad med upp¬slitna tuvor, uppriven växtlighet , fåror och gropar. Trädstammar förlorar ofta sin nedre bark helt och hållet av vildsvin som gnidit sig mot dem. I vattenrika marker kan man ofta se stora, grunda gropar där djuren "sölat", dvs gyttjebadat. Groparna är vanligast under varma sommarperioder.

Spillningen ser ut som tillplattade och staplade kulor, som en trave. Utseendet varierar med födan - har djuret levt på säd kan kan spillningen bli en samlad korv fylld med strådelar.

Vildsvinet är ett klövdjur : varje klöv lämnar två större avtryck med tvärt avrundad framkant och två mindre avtryck av spretande lättklövar som sticker ut bakom och vid sidan. Åtminstone på mjuk mark skiljer dessa av¬tryck sig från hjortdjurens, vars lättklövsavtryck hamnar rakt bakom klövarnas. I spårlöpan ses ibland dubbla klö¬vavtryck, när fram- och bakben satts på samma plats.

Vanligtvis är vildsvinet ett sävligt djur som förflyttar sig långsamt. I undersökningar av djur med radio¬sän-dare, förflyttade de sig som snabbast drygt 10 km/h. Men vildsvinet kan göra korta, snabba ruscher om det måste försvara sig eller blir skrämt.